keepfightinmyangels.blogg.se

de kollar, de skrattar, de viskar och hånar.
vänner sviker, rykten går och självmordstankarna kommer och går som de vill.
de känner inte ens dej, men ändå så trycker de ner dej, hånar och sprider en massa rykten.
de kollar ner på dej för att du är du, för att du har ärr/sår på armarna, för att du inte är så populär.
de påpekar saker du gör, även om de inte skulle göra det om skolans populära elever skulle göra samma sak.
du är konstig för att de har bestämt att alla ska tycka det.
de vet inte alls hur du har det hemma.
din mamma kanske tar droger, din pappa  kanske är alkholist?
du kanske blir utsatt varje dag av någon?
din mamma, pappa eller syskon är kanske jättesjuk så att du måste ta hand om dem?
oavsett vad det är, så vet dem ingenting, utan dömer bara dej av vad de ser.
du vill inte visa det för någon eller berätta för någon hur du egentligen mår.
då skulle de kanske bli ännu värre.
du bär allting inom dej och gråter dej igenom nätterna.
du vill absolut inte gå till skolan och möta dem, men du vet att du måste.
känner du igen dej?
precis som kitty sjunger i sin låt.
vi är enskilda individer, olika men ändå lika.
våra historier är olika men smärtan är den samma.
tdet är aldrig för sent att greppa någnons hand, tillsammans är vi krigare.
<3