självskadebeteende.
hejsan!
har under en tid vart med i två grupper på dayviews som heter "ångest" och "jag skriker på hjälp"
har nu bestämt mig att detta inlägg ska handla om självskadebeteende.
jag började skära mig i början av 7:an, jag blev nedtryckt av en tjej.
har alltid vart en sån som säger att jag inte ska skära mig, dricka eller röka.
det är kört nu kan jag säga...
iaf så har jag tänkt på en sak, att man kan faktiskt skada sig själv psykiskt oxå.
jag menar om man tänker jämt att man är tjock, värdelös, ful, hemsk osv, skadar man ju sig faktiskt, right?
allt behöver inte vara synligt.
min bästavän brukar alltid skoja om när jag har skärt mig, det är inte kul!
hon förstår absolut inte hur det känns, sen jag började skära mig har jag förändras sjukligt mycket i hennes ögon.
det är fel!
jag är fortfarande jag och jag försöker bara få ut min ångest eftersom ingen vill se hur jag egentligen mår.
förstår faktiskt inte varför man förändras i folks ögon bara för att man skadar sig själv eller berättar om sina problem.
jag menar, vi människor känner andra, tror att dem ska vara så hela livet och sen när dem berättar hur de egentligen mår så ser vi en helt annan människa, varför?
det är inge fel med att skära sig eller jo det är det, men bara för det så betyder det inte att man är en annan människa?
jag vet hur svårt det är att sluta att skada sig själv både psykiskt och fysiskt.
har provat allt för att sluta men inget har funkat, har nu hittat fjärilsmetoden och den funkar faktiskt ^^
även om jag får det där behovet av att skada mig själv fysiskt så blir jag och tänka att om jag gör det så dödar jag mina fjärilar.
tyvärr har jag inte kommit på någon lösning till att sluta skada mig psykiskt.
jag tycker att alla är otroligt starka som fortsätter att kämpa!
om du inte hittar något att kämpa för så kämpa för dina vänner och alla som bryr sig om dej!
du är starkare än vad du tror!
*styrkekramar*
xxxxx
// Adriana